Den färdiga bilden var ett snyggt, nyckelporträtt. Se nedan för detaljer om histogrammet.
För många nybörjare fotografer, att få rätt exponering i kameran är den största utmaningen de står inför. Medan kameran gör jobbet för dem blir det bra för det mesta, det finns många gånger där kameran kan behöva lite hjälp. Att veta hur du ger kameran den hjälp är nyckeln till att få en bild du vill behålla. Det bästa sättet att bedöma en exponering (eller en potentiell exponering när du använder Live View) är att använda kamerans histogram.
I detta högtstående porträtt visar histogrammet en majoritet av pixlar på höger sida, vilket representerar ljusare pixlar. Detta kan förväntas på grund av den vita bakgrunden och den slitna kläderna. Pixlarna i mitten av histogrammet representerar motivets hudtoner, medan den lilla mörka toppen till vänster representerar hennes hår. Lägg också märke till att det här histogrammet visar ett visst klipp. I vissa bilder kan detta vara ett problem, men eftersom det här är ett porträtt med hög nyckel och bakgrunden är det ljusa vita området och hudtonerna är bra, är detta inget problem för den här bilden.
Ett histogram, i sina enklaste termer, är helt enkelt ett diagram som visar ljusstyrkan för pixlar i bilden. Den högra sidan av grafen representerar ljusa pixlar, medan mörkare pixlar visas på vänster sida. Pixlar som representerar mellantoner finns naturligtvis i mitten. Ett histogram körs, från vänster till höger, som visar värden från 0 - svart, till 255 - vitt. Histogrammets höjd representerar hur många pixlar som spelas in på en given ljusstyrka. De huvudsakliga aspekterna av histogrammet som man bör tänka på är vänster och höger kant. Alla pixlar som spelats in som ljusvita (255) eller som rena svarta (0) skulle skjutas upp mot diagrammets kant.
Eftersom ett histogram helt enkelt är en representation av tonområdet för en viss bild finns det verkligen inget rätt eller fel histogram. Histogrammet ändras baserat på tonerna i en bild. Ett porträtt med hög nyckel visar till exempel pixlar främst till höger om histogrammet. En lågmäld bild visar pixlar främst till vänster om histogrammet. En bild med ett stort tonintervall visar pixlar över hela histogrammet.
Som jag nämnde, när man bedömer exponering, är de primära områdena i histogrammet som man bör tänka på höger och vänster kant. Pixlar i dessa områden återges som ljusvita eller mörksvarta. Generellt sett, såvida inte en bild är avsedd att visa ljusvita eller rena svarta områden, kan pixlar som trycks upp till kanten av histogrammet indikera ett exponeringsproblem. Detta kallas också "klippning". Till exempel när ett stort antal pixlar trycks mot histogrammets högra sida, i huvudsak skärs av vid histogrammets kant, sägs det att höjdpunkterna klipps.
Eftersom motivet är i silhuett och det finns många mörka toner i den här bilden förväntar vi oss att se de flesta pixlar på vänster sida av histogrammet.
När man bedömer histogrammet måste man ta hänsyn till bildens ämne. Om bilden ska visa ljusa vita områden, ändå visar histogrammet pixlarna som mer mellangrå, på grund av hur kamerans mätare ställer in exponeringen kan du sedan använda exponeringskompensation eller justera exponeringen manuellt för att öka exponeringen och uppnå önskad resultat. Detsamma gäller för mörkare bilder som kameran exponerar för mycket eftersom mätaren försöker uppnå mellangrått. Genom att minska exponeringen, antingen manuellt genom att ändra slutartid, bländare eller ISO, eller genom att använda exponeringskompensation kan du göra bilden mörkare för att uppnå önskad bild. Histogrammet för den nya bilden återspeglar exponeringen.
Här är den stora hemligheten. Om du använder Live View på din kamera kan du se ett live histogram som uppdaterar och återspeglar förändringar i exponeringen när exponeringen ändras. Det betyder att du kan bedöma vad din nuvarande exponering är och se i realtid hur förändringar av exponeringen kommer att påverka din bild. Det är ett utmärkt sätt att få en känsla för hur även en liten justering av slutartid, bländare eller ISO kan påverka din exponering.
Detta porträtt visar fler mellantoner än någonting annat, så vi ser mer av en klassisk topp nära histogrammets centrum, med pixlarna faller av när de når fram till kanterna på histogrammet. Du kan se att varken höjdpunkterna eller skuggorna klipps.