Dagens inlägg kommer från Geoff Powell . Jag såg en del av Geoffs arbete först i en fotograferingsmagasin och var imponerad av att det är kvalitet och hans berättelse. Jag spårade upp honom online och frågade om han skulle vara intresserad av att dela ett inlägg, några av hans bilder samt en del av hans berättelse i det här inlägget.
Jag bor i grevskapet Devon i Storbritannien och älskar att vara på Dartmoor och även om jag bara kan ta mig runt med rullstol är jag begränsad till körfält och vägar.
Jag är också fotograf och som ni kommer se kan jag fortfarande, med mycket tålamod, hitta en tilltalande bild. En fuktig skimrande dag på en skogsväg kom jag, tillsammans med två följeslagare och två hundar, till en punkt där jag inte kunde gå längre på grund av stigens grovhet. Mina vänner gick vidare och jag skulle ta mig tillbaka till bilen och träffa dem där.
Ah, men då såg jag, bara lite längre fram, bara några meter, möjligheten till en riktigt bra bild. Så jag bestämde mig för att prova. När jag rullade rullstolen på plats så fick jag mig plötsligt att glida i sidled på en lerig väg mot en droppe på cirka 20 fot! Lyckan var på min sida när jag stannade flera meter från kanten. Med mycket mumling och den udda förbannelsen tog det cirka tjugo minuter att komma tillbaka uppför backen, och nej, jag fick inte bilden. Men nu andfådd och mycket mer vaken såg jag det magiska ljuset i dimmiga skogen.
På en annan resa på en annan regnig dag kom jag över hästen och tittade genom ladugårdsfönstret och var tvungen att manövrera min bil i bästa läge för att ta den här bilden. Jag vet inte om det är ett skratt, ett gäspning eller hej men det känns roligt.
Ofta ser jag möjligheten till ett riktigt bra foto, men det skulle innebära att kunna gå ut ur bilen, över en grind, korsa en bäck, böja sig, sitta på huk, böja för att ta den. Men frustrationen försvinner när jag i min ögonhöjd ser en så varm bild som låset på porten vid Widecombe-kyrkan eller på kyrkogården snödropparna.
Jag inser när jag skriver den här artikeln att så många av mina bästa bilder av Dartmoor är tagna på "dåligt väder" -dagar.
Juldagen 2001 och med en vän och en picknick i bilen gick vi om, om du kan gå runt i en bil, på hedan. Jag hade precis kört uppför vägen förbi de två träden när jag såg potentialen och vänt tillbaka på vägen. Fortfarande i bilen placerade jag mig så att träden ramade in bilden och hade tagit ett par bilder när minneskortet tog slut. Jag lade in en ny, tittade upp och återigen betalade lycka för ansträngningen när de två vandrarna kom över kullen precis när jag lyfte kameran till mitt öga. En sekund senare och jag skulle ha missat den här bilden.
Tack måste gå till min följeslagare som följer med mig på mina Dartmoor-resor, som lyfter rullstolen in och ut ur bagageutrymmet och tål min grinighet när en ko ser fel sätt eller ett får springer i dimman.
Jag säljer en hel del utskrifter från lokala gallerier och ibland till tidningar för att illustrera artiklar om fotografi.
Jag använder för närvarande en Canon 400d med en 28-135 IS USM-lins.
Alla mina bilder är tagna från mitt bilfönster eller rullstol och jag fyller 70 år i år. Om jag kan göra det kan du också. Så kom ut, var djärv och "snäpp" bort.
Mer av mitt arbete kan ses på www.geoffpowellphotos.co.uk
