Varför ska du undvika att fotografera i små bländare som F18 till F40

Ju större antal, desto bättre, eller hur? Fel! Bländaren är en konstig sak som du kanske har svårt att förstå på djupet. Det första konstiga är att stora siffror betyder små öppningar. Det är väldigt kontraintuitivt.

I den här artikeln kommer du att lära dig några knäppiga detaljer om bländare och varför du bör undvika att fotografera i toppområdet f / 18 till f / 40.

Bländaren spelar en viktig roll i två olika ekvationer. Den första definierar exponeringen och den andra styr skärpedjupet.

Om du ändrar bländaren ändras både exponeringsinställningarna och skärpedjupet. I vissa fall kan du dra nytta av det, särskilt om du är landskaps- eller stadsbildsfotograf.

Fördelarna med små bländare
Två vanliga mål för landskaps- eller stadsbildsfotografer är:

Att få allt inom ramen i fokus.

Få längre exponeringstider för att suddiga rörliga föremål som vatten eller rörliga bilar.

Det händer så att dessa två mål går hand i hand med bländare. Om du ställer in kameran på en mindre bländare (det vill säga ett större f-nummer) får du ett större skärpedjup. Samtidigt får du också längre exponeringstider.

Bilden nedan är ett foto av en bergsjö i Frankrike. Det fungerar som ett klassiskt exempel på vad du som landskapsfotograf kan uppleva i fältet.

Du vill att förgrunden ska vara i fokus såväl som bergen i bakgrunden. Utöver det vill du att vattnet ska vara jämnt. Det kräver längre exponeringstider för att jämna ut små krusningar på ytan.

För att få längre exponeringstider kan du fästa ett neutralt densitetsfilter på linsen. Om dina filter inte är tillräckligt, kan du också sänka bländaren till f / 22 eller vad som helst som är det minsta som objektivet kan göra.

Skärpedjupet maximeras till f / 22 eller mindre om din lins tillåter det. Så detta går magiskt hand i hand och allt verkar bra.

Det händer dock ett par saker när du stoppar en lins hela vägen till f / 22 eller till och med lägre.

Problem nr 1: Små öppningar avslöjar damm på din sensor

Det första problemet som uppstår är att dammfläckarna på sensorn blir smärtsamt synliga. Nästan vilken kamera som helst, även med en nyrenad sensor, har dammfläckar.

Dammfläckar syns tydligt på grund av en liten bländare.

Dammfläckar är irriterande eftersom du måste klona ut dem senare i efterbehandlingen och om du har många dammfläckar är det en verklig smärta. Av denna anledning ensam kanske du vill undvika f / 22.

Problem nr 2: Små öppningar tappar skärpa

Det andra problemet kan vara en överraskning för dig. Dammfläckarna är irriterande, men inte mer. Vid f / 40 kan du inte ens ta ett skarpt foto! Men även vid f / 22 finns det problem.

200% skörd av en suddig bild vid f / 22.

Detta är en 200% närbild av det obearbetade RAW-fotot av den franska sjön ovan, som sköts på f / 22. Som du kan se är fotot inte riktigt skarpt. Det finns en mjukhet i det och det är inte ett fokusproblem, men något helt annat.

Detta objektiv, en Nikon 16-35mm f / 4, kan inte producera något skarpare än detta vid f / 22. Du kan arbeta med detta i efterbehandlingsfasen genom att använda en viss skärpa och få något som verkar ganska skarpt, men det är inte riktigt så bra.

200% beskärning av den slutliga bearbetade bilden.

Någon hård efterbehandling har gjort att bilden verkar skarpare. Men hade RAW-fotot i första hand varit skarpare, hade detta varit ett mycket bättre resultat.

Nedan följer några exempel som tagits med ett Sony 24-240mm-objektiv på 240mm på en Sony a7R II-kropp, skott från ett robust stativ.

Denna lins är inte den skarpaste i stan, men för en superzoom är den en av de bästa jag har sett. Vid 240 mm f / 6,3 (vidöppen - det är ingen snabb lins) till f / 40 (helt stoppad).

1/320: e vid f / 6.3

1/160: e vid f / 9.0

1/80: e vid f / 13

1/40 vid f / 18

1/15 vid f / 29

1/8 vid f / 40

Titta på den här serien när bländaren sänks. Vid f / 9 är linsen som skarpast och sedan börjar skärpan minska. Även vid f / 13 är den inte supervass, men ändå fixbar. Vid f / 18 börjar linsen tappa detaljer och vid f / 40 kan du inte längre säga tegelstenarna från varandra.

Varför de ens bryr sig om att tillhandahålla f / 40 på ett objektiv som detta är ett mysterium. Så vad händer? Detta är mycket värre än några dammfläckar och det kan INTE fixeras.

Diffraktion är problemet
Vad som händer är att du stöter på fysikens lagar och det finns inget du kan göra åt det. När du stannar ner linsen blir hålet som ljuset passerar genom inuti linsen mindre och mindre. Det är därför det kallas en mindre bländare.

När hålet blir tillräckligt litet stöter du på problem med en av fysikens lagar som kallas diffraktion.

Skott på f / 22 på en fullbildskamera. Skärpa är inte optimal.

I lekmässiga termer är det som händer att ljuset sprider sig lite när det passerar genom ett litet hål. Ljuset som är avsett för en receptor (en pixel) på sensorn sprids lite till sina grannar. Resultatet är ett oskarpt foto.

Och ju mindre hålet desto större är problemet, vilket är precis vad du ser på f / 40 ovan. Diffraktion börjar omkring f / 22, men även när linsen stängs in på f / 22 minskar skärpan.

Vad är den minsta användbara bländaren?
Så vad är det minsta f-stopp eller bländare du ska använda? Eller formuleras inte missförstås, vad är det största f-numret du ska använda?

Alla linser beter sig annorlunda, men fysikens lagar är konstanta. Vissa linser är skarpast vid f / 5,6 medan andra kan vara skarpast vid f / 9,0, vilket var fallet med Sony 24-240 mm-objektiv. Detta har att göra med linsens design.

15 mm vid f / 8 på fullbildskamera.

Det som är vanligt för de flesta linser är att de producerar de skarpaste bilderna någonstans i mellanområdet, från f / 7.1 till f / 13 (kallas sweet spot). Vad som är säkert för alla linser är att när bländaren blir mindre (större f-nummer) bortom f / 13, desto sämre fungerar linsen när det gäller skärpa.

Diffraktion blir ett problem runt f / 22 och linsen blir allt mindre skarp. Sony-objektivet tar diffraktion ganska hårt medan en Nikon 28-300mm jag också äger är mindre uttalad.

Titeln på den här artikeln föreslår att du bör undvika att använda f / 18-f / 40. Varför säger jag f / 18?

Det är en gradvis förändring, men personligen har jag slutat gå längre än f / 16, helt enkelt för att jag tycker att bilderna är för mjuka. Du kan aldrig få dem att bli vassa och du måste bearbeta dem ganska hårt för att få något ganska skarpt och acceptabelt.

Det bästa sättet att hitta din personliga gräns för ditt favoritobjektiv är att placera kameran på ett stativ och ta testbilder på f / 11, f / 13, f / 16, f / 18 och f / 22 eller ännu längre ner om din linsen har dessa öppningar.

Titta på bilderna på 200%. Lägg märke till skillnaden i skärpa och bestäm vad din gräns ska vara. Kom ihåg det och var noga med att inte gå under bländaren.

Kompromisserna
Fotografering är full av kompromisser och nu har du ännu ett par du måste göra. Som jag fastställde i början av den här artikeln finns det några goda skäl till varför du vill gå för små bländare, men de har ett pris på brist på skärpa och dammfläckar.

Du kanske vill minska problemet med dammfläckar, jag vet att jag gör det. Om du stannar runt f / 8 kommer dammfläckarna inte att vara särskilt uttalade. Slutartiden blir dock mycket snabbare än vid f / 16 och skärpedjupet mycket mindre också.

Du kan påverka slutartiden genom att ansluta ett 2-stegs neutraltäthetsfilter som ger samma slutartid som f / 16 men fotograferar med f / 8.

En annan lösning

Du kan lösa problemet med att få allt i fokus genom att ta mer än ett foto. En med förgrunden i fokus och en med bakgrunden i fokus och blandar sedan dessa två foton.

Denna teknik kallas fokusstapling. Huruvida det är enklare än att fixa dammfläckar måste du själv bestämma.